En stund precis lik den andra, allt ligger i mina händer. Lyssnade till mitt inre, vill bli kvitt min rädsla. Så lite blir så mycket, så många frågor men så lite svar. Jag offrar, men får ingenting tillbaks. En enkel vardag blir till en hård kamp. En kamp mot sitt inre som du inte kan bli kvitt. Jag skakar, gråter och skriker, men ingen kan höra för jag är helt ensam i mina strider! Jag kan inte tänka längre, tankar blir till fantasi. Man saknar det som var, men nu är allt bara "gamla tider". Ett steg framåt men två tillbaks, detta har blivit en slags vardag. Man saknar, man glömmer men kvar fastnar alla lögner. Man saknar att sakna, man saknar att älska man saknar att hjälpa. underbar att älska, underbar att hata. Det finns inte längre människor runt om mig som kan tjata. Instängd i ett mörker, ett mörker svårt att ta sig ut. Man ber varje dag att det snart ska få sitt slut. En dag vaknar jag och allt känns bra, Men efter ett par timmar märker du att de gamla känslorna finns ändå kvar. Man vill glömma och förlåta, men anledningarna blir för svåra. Att stöta bort folk blir en vardag. En ond cirkel så svår att ta sig ur, man försöker varje dag krossa denna stenmur. Jag har bestämt mig, detta kan inte längra hindra mig. Jag ska bli bra, jag kommer att bli frisk. trots hinder och skit så kommer jag att försöka utan att verka "trist". Detta är mina ord och mina tankar, jag tar ett steg ur cirkeln och chansar!

Peace and Love<3

" NEJ jag mår inte bra och jag börjar bli trött på det här, jag vet exakt vart jag vill gå men det känns som att inte fötterna bär. Jag tar inte tag i ett skit, jag lämnar allt till morgondagen och jag känner mig svag som ett lik. Jag blir irriterad för minsta saker som inträffar, mina möten med allt känns idag som blindträffar och det skrämmer mig för utan det så är jag ingenting. Jag kan känna hur stressen tar över för att få saker att hända, vill slippa vara vaken dagar i ända och bara få känna lugn och ro men jag verkar aldrig kunna fundera nog, men jag måste försöka då mina tankar blivit dumma nog. Allt jag vill är att få hitta tillbaka dit jag var, då allt kom på löpande band och glömma all skit idag. Tiden har förändrat mig, och det känns som att glöden har slocknat. Det gör mig lite rädd för ibland kan jag höra att det är mitt öde som lockar.. Jag har satsat allt på denna hamn, men utan ork så tvingas jag nog motvilligt att lämna land och ge mig ut på havet igen. Jag står nu på en ramp och jag får se hur det går men jag vägrar att ge mig utan en kamp. Att det ska vara så himla svårt för mig att släppa greppet, jag känner hur nuet försvinner i detta deppet. Jag lever långt fram, långsamt. Dom kan få fortsätta med snacket, det spelar tydligen ingen roll längre om man tror på sig själv vilket jag gör men det är svårt nu när det inre skicket är så skört. Så all skit ni har fått höra av mig är vad jag menar och lever. När nätterna blir sena så är det nör vettet vill spela det spelet. Det låter rörigt jag vet, jag trodde på mina goda egenskaper men de förstörde mig bara mer, och det är inte över nej. Jag har alltid haft kontroll, men nu har kontrollen kontrollen över mig. Men det är så det är, lågan ställer kravet. Vad är det jag vill ha är det frågn eller svaret??? Jag vill våga vända bladet och bara ta allt som det kommer. MEn då kommer all ånger, dom är som tamponger som suger upp allt blod ur ett hål i min själ, Det gäller att kämpa för jag kan se målet så väl. Jag vet bara inte vart jag ska just nu, men jag har lovat mig själv att det ska bli bra tillslut......! "

Jag blir så fruktansvärt ARG på folk som tror sig veta hur saker och ting ligger till fast de inte vet ett skit! Jag är trött på folk som snackar så inihälvette mycket skit! Jag är trött på folk som ALDRIG VÄXER UPP från barnstadiet!!! Varför kan inte folk bara ta tag i sina egna problem INNAN de ska börja gräva i andras? Vad är nöjet att rota i andras liv, att förstöra och trycka ner!? Att folk är sjukt nyfikna har jag lärt mig, men att folk drar egna slutsatser på saker och ting är ju bara patetiskt. Vad får ni ut av det? uppmärksamhet? haha, det är ju skrattretande. Varför ska jag vara så jävla snäll mot alla idioter som man vet snackar bakom ryggen, så som man gjorde när man var 14 och inte hade några hjärnceller. Vill man någon något eller har något problem med någon, varför inte bara gå DIREKT till personen ifråga istället för att ta hela säfflerundan INNAN och lägger på 100000 saker till. Eller också har jag en annan lösning åt er, håll käften istället! Väx upp och sluta vara sånna jäv*a skvallerkärringar/skvallergubbar! När man är 20+ tycker jag att man ska vara mogen nog att veta hur man ska bete sig på ett bra sätt mot sina medmänniskor. Även fast man inte älskar alla så kan man iallafall ignorera varandra. Inte sprida rykten, snacka skit eller trycka ner, för det bevisar bara hur osäker man är på sig själv. En vacker dag kommer skiten som du kastar på andra att falla tillbaka på dig, det kallas karma min vän:)

Det är så mycket skit man ångrar, men om man hela tiden ska blicka bakåt så blir man galen tillslut. Jag har lärt mig att acceptera att saker inte går att få ogjorda, det är något man får leva med och ta lärdom av istället. Den jag var då, är jag inte nu. Jag är så förbannat glad för att jag är jag, och att jag inte du!:)

Med detta sagt ska jag nu lägga mig och mysa ner mig med min prinsessa. Är så förbannat glad att jag är jag :D    

Peace and love!

Det har varit en underbar helg med min älskling, han har varit vid min sida hela tiden och jag kan inte beskriva i ord hur underbart det har varit. men nu har han åkt hem igen, och jag ligger här själv :( urs, vad jag hatar att vara ensam. Jag vill ha han här jämt! jaja, vi ses förhoppningsvis snart igen. Bara jag kan få ett förbannat jobb någon gång så hade allt gått så mycket lättare. Men jag har min nellie här som myser med mig om kvällarna så det får väll gå bra ändå tycker jag :)

i morgon är det dags för hundkurs igen, inkallning.. haha det ska bli intressant med en hund som lyssnar med rumpan :p nej nu kallar sängen på mig. godnatt :)  

Har lite smått ångest för att jag ballade ur till uttagningen till miss sweden. Sånt jag troligtvis kommer att ångra under en längre tid som han som ringde sa. hur fan kunde jag vara så dum, vilken resa det skulle ha blivit. och hade man vunnit så hade man fått åka till indonesien och tävla om priset miss universum. fyfan vad jag ångrar mig! men han sa ju att han skulle kontakta mig nästa år igen, så då får jag väll hoppas att jag ser lika dan ut som nu ;) haha. jaja, bort från de tankarna och fram till nu, nellie ligger i mitt knä och sover så gott. de stora hundarna har åkt med mamma pappa och fredde till isen där de ska grilla och mysa. följde inte med för jag hatar kylan så fruktansvärt mycket! så jag stannade hemma med min hund:)

nej nu ska man kanske ta tag i matlagningen sen hoppa in i duschen. ha en bra dag mina vänner :)

kvar på samma plats,  jag har kämpat och slitit. jag vet att det blir bättre, men det känns inte så hitills. jag fastar i tankar och försöker ta mig loss, men det går inte alltid. Det kommer dagar man inte kan resa sig upp, många önskningar om livet som visar sig vara en dröm. fler lögner, fler slag, av sorg samtidigt som man försöker att vara en tapper soldat. har du någon gång känt att ingenting känns rätt, allt är bara skit och varenda jävel kollar snett! jag vet att man inte ska bry sig om vad andra tycker att man ska följa sin egen väg, men det är inte alltid så lätt. jag saknar min pojkvän, jag saknar min livsglöd, jag saknar mitt liv. jag är förfasen 20 år, snart 21! jag sitter hemma som en jävla pensionär! är så trött på detta så jag kan spy, jag vill förändra allt, jag vill kunna dra tillbaka tiden och radera vissa kap. av mitt liv. men tyvärr så går inte det. jag ser hur folk beter sig mot varandra, vuxna människor som fortfarande beter sig på samma sätt som i fjortis stadiet, och det är pinsamt att se. när jag var liten skapade jag en liten bild av hur vuxenlivet såg ut, men ack så fel jag hade. varför kan inte bara folk växa upp och ta sitt ansvar för sina handlingar, sluta springa runt och sprida rykten som man gjorde när man va 14, sluta upp att vara otrogna som tydligen för vissa är en hobby. man hör så mycket, och man ska ta det med en nypa salt. det finns människor som älskar att göra livet surt för andra, och det tycker jag är vansinne. hur kan man vilja förstöra någon annans liv, allt är så kul tills bakslaget kommer, då är man inte så tuff längre. sanningen kommer i kapp förr eller senare så lögner är inte ens någon ide att försöka sig på. jag menar, bara att folk skaffar en blogg för att göra livet surt för andra är ju helt sjukt. en sak jag har fått lära mig och som jag måste börja lyssna på, det är nog att man kan inte vara snäll mot alla och försöka vara alla till lags när man inte får någon respons. jag vill aldrig någon illa, jag är inte samma person som när jag var 14. jag har VÄXT UPP, IFRÅN BARNSTADIET och jag är så otroligt glad för det när jag ser hur misslyckat andra beter sig som t.ex 20 åringar. jag skämms över mitt tidigare jag, men tyvärr så kan man inte gå tillbaka och förändra, jag hade offrat allt för att få göra om saker med den erfarenheten av alla konsekvenser jag har idag. jag vill be (nästan) alla om ursäkt för hur jag var då för vissa saker var inte okej, men det är något jag får leva med på halsen idag. Men sen finns det dem som har sårat mig så mycket som jag än idag inte klarar utav att titta på, det har tyvärr satt sina spår. men det är okej för mig nu, man lär sig ju att hantera saker på ett annorlunda sätt. och folk som vill springa runt och skvallra om detta inlägg får mer än gärna göra det, för jag står för vad jag tycker och att folk pratar illa om en är ingen nyhet precis. och det roligaste av allt är att människor jag kände DÅ tror att dom känner mig NU, och det kan jag säga att deet gör ni inte. Och inga namn är nämnda och inga heller glömda :) så ingen kan bli arg, det är fantastiskt. de som inte tycker om vad jag skriver behöver inte heller läsa eller kommentera för detta är MINA KÄNSLOR/TANKAR och framförallt MIN BLOGG! varför jag har valt att skriva om detta är för att jag är trött på skitsnack och att folk sårar, inte bara mig utan generelt. så passar det inte så sluta läs :) jag är trotsallt nöjd över att jag blev den människa jag är nu och att jag har det jag har. Hellre ett par få RIKTIGA vänner, än många FALSKA! nu säger jag tack och hej för mig för nu ska jag sova :)

peace and love

Förstår mig verkligen inte på det här med att njuta av att vara ute mitt i ingenstans. det är sååå mycket inte jag. det kryper i hela kroppen, det är så tyst, det är kolsvart, och en massa hemska djur i skogen! :P

nej, någon bonde blir jag nog aldrig iallafall :) fy vad jag saknar min pojkvän, en och annan tår kom det allt när jag sa hejdå, men det känns ändå som att jag gjorde rätt val att flytta för ett tag, det är ju som sagt inte för evigt:) Sen skiter jag i va folk säger, ni får tycka precis som ni vill :) Tänker inte låta folk trycka ner mig längre, jag sträcker istället på mig och visar att jag inte bryr mig ett skit, för det gör jag inte :) varför ska man jämt gå och fundera på vad andra tycker? man lever en gång, och det livet ska man själv vara stolt över när man ligger där på dödsbäden. En gång sa någon till mig,

-det går inte att vara snäll mot alla sara!

då tyckte jag att det var helt fel, men nu har jag insett att det faktiskt är sant. varför vara snäll mot alla när man får skit för det? nej fuck that. jag ska börja leva mitt liv, som jag vill utan att bry mig om vad andra tycker, så är det :) nu ska jag bädda ner mig i soffan innan jag somnar! PEACE<3

ja då var det den här dagen, då jag ska flytta tillbaka till säffle. som tidigare är det mycket blandade känslor, men samtidigt en lättnad att få komma hem till alla. Somnade ca 04:30 inatt och gick upp åtta så jag är ju lagomt pigg för en sån här dag känner jag. Mobil hälvettet kom inte igår heller, så min underbara exsambo (fast fortfarande min pojkvän!) får skicka den på posten till mig. står inte ut med att vänta. och asena som jag beställde den ifrån svarar inte ens på mina mejl som jag har skickat, dålig stil! haha. nej nu ska jag lägga mig och krama om min pojkvän för jag kommer sakna han såååå mycket. hejdå hallsta, säffle, here i come! :)