Direktlänk till inlägg 23 februari 2013
kvar på samma plats, jag har kämpat och slitit. jag vet att det blir bättre, men det känns inte så hitills. jag fastar i tankar och försöker ta mig loss, men det går inte alltid. Det kommer dagar man inte kan resa sig upp, många önskningar om livet som visar sig vara en dröm. fler lögner, fler slag, av sorg samtidigt som man försöker att vara en tapper soldat. har du någon gång känt att ingenting känns rätt, allt är bara skit och varenda jävel kollar snett! jag vet att man inte ska bry sig om vad andra tycker att man ska följa sin egen väg, men det är inte alltid så lätt. jag saknar min pojkvän, jag saknar min livsglöd, jag saknar mitt liv. jag är förfasen 20 år, snart 21! jag sitter hemma som en jävla pensionär! är så trött på detta så jag kan spy, jag vill förändra allt, jag vill kunna dra tillbaka tiden och radera vissa kap. av mitt liv. men tyvärr så går inte det. jag ser hur folk beter sig mot varandra, vuxna människor som fortfarande beter sig på samma sätt som i fjortis stadiet, och det är pinsamt att se. när jag var liten skapade jag en liten bild av hur vuxenlivet såg ut, men ack så fel jag hade. varför kan inte bara folk växa upp och ta sitt ansvar för sina handlingar, sluta springa runt och sprida rykten som man gjorde när man va 14, sluta upp att vara otrogna som tydligen för vissa är en hobby. man hör så mycket, och man ska ta det med en nypa salt. det finns människor som älskar att göra livet surt för andra, och det tycker jag är vansinne. hur kan man vilja förstöra någon annans liv, allt är så kul tills bakslaget kommer, då är man inte så tuff längre. sanningen kommer i kapp förr eller senare så lögner är inte ens någon ide att försöka sig på. jag menar, bara att folk skaffar en blogg för att göra livet surt för andra är ju helt sjukt. en sak jag har fått lära mig och som jag måste börja lyssna på, det är nog att man kan inte vara snäll mot alla och försöka vara alla till lags när man inte får någon respons. jag vill aldrig någon illa, jag är inte samma person som när jag var 14. jag har VÄXT UPP, IFRÅN BARNSTADIET och jag är så otroligt glad för det när jag ser hur misslyckat andra beter sig som t.ex 20 åringar. jag skämms över mitt tidigare jag, men tyvärr så kan man inte gå tillbaka och förändra, jag hade offrat allt för att få göra om saker med den erfarenheten av alla konsekvenser jag har idag. jag vill be (nästan) alla om ursäkt för hur jag var då för vissa saker var inte okej, men det är något jag får leva med på halsen idag. Men sen finns det dem som har sårat mig så mycket som jag än idag inte klarar utav att titta på, det har tyvärr satt sina spår. men det är okej för mig nu, man lär sig ju att hantera saker på ett annorlunda sätt. och folk som vill springa runt och skvallra om detta inlägg får mer än gärna göra det, för jag står för vad jag tycker och att folk pratar illa om en är ingen nyhet precis. och det roligaste av allt är att människor jag kände DÅ tror att dom känner mig NU, och det kan jag säga att deet gör ni inte. Och inga namn är nämnda och inga heller glömda :) så ingen kan bli arg, det är fantastiskt. de som inte tycker om vad jag skriver behöver inte heller läsa eller kommentera för detta är MINA KÄNSLOR/TANKAR och framförallt MIN BLOGG! varför jag har valt att skriva om detta är för att jag är trött på skitsnack och att folk sårar, inte bara mig utan generelt. så passar det inte så sluta läs :) jag är trotsallt nöjd över att jag blev den människa jag är nu och att jag har det jag har. Hellre ett par få RIKTIGA vänner, än många FALSKA! nu säger jag tack och hej för mig för nu ska jag sova :)
peace and love
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 | 8 | 9 | 10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|