En stund precis lik den andra, allt ligger i mina händer. Lyssnade till mitt inre, vill bli kvitt min rädsla. Så lite blir så mycket, så många frågor men så lite svar. Jag offrar, men får ingenting tillbaks. En enkel vardag blir till en hård kamp. En kamp mot sitt inre som du inte kan bli kvitt. Jag skakar, gråter och skriker, men ingen kan höra för jag är helt ensam i mina strider! Jag kan inte tänka längre, tankar blir till fantasi. Man saknar det som var, men nu är allt bara "gamla tider". Ett steg framåt men två tillbaks, detta har blivit en slags vardag. Man saknar, man glömmer men kvar fastnar alla lögner. Man saknar att sakna, man saknar att älska man saknar att hjälpa. underbar att älska, underbar att hata. Det finns inte längre människor runt om mig som kan tjata. Instängd i ett mörker, ett mörker svårt att ta sig ut. Man ber varje dag att det snart ska få sitt slut. En dag vaknar jag och allt känns bra, Men efter ett par timmar märker du att de gamla känslorna finns ändå kvar. Man vill glömma och förlåta, men anledningarna blir för svåra. Att stöta bort folk blir en vardag. En ond cirkel så svår att ta sig ur, man försöker varje dag krossa denna stenmur. Jag har bestämt mig, detta kan inte längra hindra mig. Jag ska bli bra, jag kommer att bli frisk. trots hinder och skit så kommer jag att försöka utan att verka "trist". Detta är mina ord och mina tankar, jag tar ett steg ur cirkeln och chansar!

Peace and Love<3